Matbord och sång

Det har nu gått över en månad sedan Karins födelsedag men på sätt och vis är den inte över ännu. Visst fick hon ett väldigt fint halsband som hon verkligen uppskattade men hon fyllde ju trots allt jämna 40. Karin har länge sagt att vi verkligen behöver ett nytt köksbord, ett rejält och fint sådant och det är inte det att jag inte delvis håller med utan snarare att jag tyckt att det köksbord vi har är okej och att vi därför kan vänta tills rätt läge dyker upp – utan att då precisera vad som menas med rätt läge. På så vis är jag lite velig, det kan jag erkänna. Men nu så dök rätt läge upp, i alla fall enligt Karin.

Suveränt bord
Hon hittade nämligen ett fantastiskt köksbord på nätet, med vita ben och skiva i furu (återvunnen furu till och med). Det är definitivt ett oerhört fint matbord och när jag sedan såg priset så erkände jag mig beskriven. Lite över 5,000 kronor bara, vilket till och med jag tycker är ett fynd i sammanhanget. Det vore svårt att argumentera att detta inte var rätt läge att köpa ett nytt matbord och jag skulle ha gått med på det alldeles oavsett om Karin nyss fyllt 40 eller inte. Men givetvis tog hon upp det som ytterligare ett skäl till att vi borde slå till, innan jag ens hade fått tillfälle att säga ja till och med! Så kan det gå, men nu har vi alla fall ett helt fantastiskt fint nytt matbord hemma!

MATBORD VIT/FURU 200X100
Bild: Trademax.se

Butiken som vi köpte det från, Trademax, hade också många andra flera fina matbord att välja mellan, vara många var till och med billigare än det vi köpte. Men det är sant, vårt matbord är ju lite extra lyxigt. Massiv skiva av furu är inte att leka med. Finns det något material som är snyggare än det? Det borde räcka med att kolla på bilden för att inse att det är någonting alldeles extra. Jag skulle dock vilja slå ett litet slag för Trademax här för den som letar efter köksbord; klicka här för att se alla köksbord de säljer. Visst är det ett imponerande sortiment och visst är priserna lägre än du trodde möjligt?

Äntligen fri sång!
Så nu en sak till som jag vill ta upp, en sång som jag inte lagligen kunde sjunga för Karin när hon fyllde år, men numera kan. Låten ”Happy Birthday To You” är en av världens mest kända födelsedagssånger – kanske den allra mest kända. Warner har länge hävdat att de har copyright på texten och har under åren dragit in många miljoner på den. Nästan alla tycker att det hela är befängt, eftersom den påstådda copyrighten är från 1935. Men nu är det slut med det. Det senaste rättsfallet i sången resulterade i ett bakslag för Warner. (http://www.dn.se/kultur-noje/musik/tjanar-miljoner-pa-fodelsedagssang-men-nu-ar-det-slut/) och nu kan vem som helst sjunga den utan att behöva betala för det. Bland annat upptäcktes en sångbok från 1922 – 13 år före den påstådda copyrighten – där texten återfanns.

Så här kommer den nu, lite försenad:

Happy birthday to you,
Happy birthday to you,
Happy birthday, dear Karin,
Happy birthday to you

För bara en månad eller så sedan skulle jag brutit mot amerikansk upphovsrättslag för de fyra raderna men inte nu!

Karins födelsedag

Det är inte varje dag ens stora kärlek fyller 40 år. Hon tycker förstås inte att det är så mycket att fira, men det tycker jag. Jag tycker att alla födelsedagar är värda att fira med pompa och ståt. Jag har liksom aldrig vuxit ur det där med att tycka att det är roligt att fylla år, och därför tycker jag att min frus födelsedag är rolig också. En annan sak som jag tycker är roligt är att köpa presenter, och nu när Karin fyllde jämnt så tänkte jag att jag skulle slå på stort och köpa något lite dyrare. Inte för att priset är det viktiga när man köper presenter, men det finns ju mycket fint som jag skulle vilja ge men där jag känner att det inte riktigt är motiverat att betala så mycket. Så nu slog jag till och köpte ett fint halsband till Karin.

Det är ett halsband som har en lång kedja och en berlock i form av ett silverhjärta, men det är alltså inte ett hjärta så som man brukar se på halsband utan ett människohjärta, alltså ett sådant som vi har i kroppen. Ett anatomiskt hjärta. Det låter kanske inte så vackert men det är verkligen väldigt fint. Halsbandet har också en liten bricka på kedjan där det står ”ab imo pectore” som betyder ”ur hjärtats djup”. Och det är ju så jag känner för henne. Jag älskar Karin från djupet av mitt hjärta och då tyckte jag att det var ett passande halsband, och hon blev verkligen väldigt glad över det. Jag brukar lyckas bra med presenter, men den här gången tror jag att jag träffade jackpotten.

Jag beställde halsbandet från Blingit och det är av märket Björg, designat av norskan Bjørg Nordli-Mathisen. Hon har gjort många vackra smycken måste jag säga, men det anatomiska hjärtat är verkligen lite extra speciellt. Det fanns också halsband med olika texter på som var fina eller roliga, som till exempel:

• Even when I’m wrong I’m right (som i och för sig hade passat ganska bra till Karin, hehe)
• When nothing goes right, go left
• You are going to make it
• I have the simplest taste, I’m always satisfied with the best
• Deep inside you know the truth
• You make the sun come out

Jag tycker att det är lite roligt när smycken är mer än bara smycken. Släng på en liten fras och det blir så mycket mer. Det får liksom en mycket mer personlig betydelse. Och om själva smycket i sig är lite annorlunda och personligt (som det anatomiska hjärtat) så är det ännu bättre. Tur att Karin tycker likadant. Smak är ju så individuellt men vi har ganska lika smak och det underlättar ju verkligen när man ska köpa presenter. Jag skulle i och för sig aldrig få för mig att köpa kläder eller skor eller något sådant till henne, men när det gäller smycken så vet jag vad hon uppskattar. Och det är ungefär samma sak som jag gillar.

Man vill ju ändå köpa något som man själv tycker är fint också, för presenten är ju ändå från mig och då ska det synas tycker jag. Att köpa något till någon för att personen önskar sig det trots att man själv kanske inte gillar det är väl också en fin gest, men sådana saker tycker jag att man kan köpa till sig själv istället. Jag föredrar att ge bort presenter som betyder något både för mig och för den som får presenten. 

SALT på tuben

Det finns inte jättemycket att se av SALT på Youtube, men några guldkorn finns det och min favorit är den här:

Helt fantastiska röster om ni frågar mig! En annan som jag är väldigt förtjust är den här, där man verkligen får se vad deras röster kan göra. I början låtsas de nämligen att de har instrument som de håller på att stämma upp, fast de bara använder sina röster. SALT är inte bara bra på att sjunga utan också på att underhålla.

Här är också en tredje som jag tycker är riktigt bra. Man blir bara så himla glad av den här musiken. Det blir i alla fall jag! Jag kan verkligen inte låta bli att sitta stilla när jag hör den. Det är synd att SALT inte sjunger tillsammans längre, men jag är glad att det finns sådant här på tuben så att man inte bara får lyssna utan också kan se. Barbershop handlar trots allt mycket om det visuella också!

Historieintresset

Redan som grabb var historia mitt favoritämne. Det är helt enkelt något med svunna tider som fascinerar mig. En del av mina elever ser inte riktigt nyttan med att lära sig om historia, för det är ju nuet och framtiden som är det viktiga. Och även om jag till viss del håller med om det så är ändå vår historia en viktig del av oss som inte får gå förlorad. Vi kan lära oss otroligt mycket av historien, och om vi glömmer det som har hänt så finns det kanske risk att vi upprepar de misstag vi har gjort. Och historien är ju också det som har påverkat hur vi är idag. Det finns så många människor som har gjort så mycket för världen, och dessa förtjänar att kommas ihåg. Det finns också många människor som har lidit oerhört, och dessa förtjänar också att kommas ihåg. Vi behöver helt enkelt påminnas om historien, för den är en del av oss.

Jag är intresserad av historia överlag, men vissa saker är mer spännande än andra. När det gäller historiska personer så har jag alltid varit fascinerad av Henrik VIII av England. Det han är mest känd för är hans många fruar. Han gifte sig nämligen sex gånger, och han skapade sin egna lagar och regler för vem han fick gifta sig med. Det var nämligen så att Henrik övertog tronen från sin äldre bror Arthur som drabbades av sjukdom och avled. Arthur hade vid den tidpunkten gift sig med Katarina av Aragonien, och Henrik tog inte bara över tronen utan gifte sig också med sin brors änka, för att bibehålla den äktenskapliga alliansen mellan England och Spanien.

Katarina vidhöll att hennes äktenskap aldrig hade fullbordats, och om detta stämde behövde de två inget tillstånd från påven för att gifta sig. Henrik och Katarina fick många barn tillsammans, men bara ett, prinsessan Maria, överlevde spädbarnsåldern. När det stod klart för Henrik att Katarina inte kunde få fler barn och han fortfarande inte hade fått någon arvinge i form av en son började han uppvakta en kvinna vid namn Anne Boleyn. För att Henrik och Anne skulle kunna gifta sig påstod Henrik att Katarinas äktenskap med hans bror visst hade fullbordats och att det därmed kunde anses ogiltigt.

Henrik fick till slut sin vilja igenom och gifte sig med Anne, men när hon inte heller kunde ge honom annat än döttrar började han smida planer för att ersätta även henne. Hon var endast drottning i 1000 dagar. Henrik anklagade henne för äktenskapsbrott och incest, och hon avrättades genom halshuggning. Sedan följde alltså fler fruar och fler öden. Den drottning som det sägs att Henrik älskade mest var Jane Seymour, som han också ville bli begravd bredvid. Jane dog i samband med en förlossning. Henrik fick aldrig någon son som kunde bli hans arvinge (han fick dock två utomäktenskapliga söner med älskarinnor), men hans döttrar Maria (dotter till Katarina av Aragonien) och Elisabet (dotter till Anne Boleyn) kom senare att styra landet som drottningar.

En verkligt fascinerande historia om ni frågar mig.

Bra filmmusik

Jag brukar ofta vilja lyssna på musik när jag till exempel sitter och rättar prov och sådant. Jag fokuserar helt enkelt bättre när jag har musik i bakgrunden, men då ska det vara instrumental musik. Annars kan jag lätt ryckas med och börja sjunga med istället, och då tappar jag fokus. Musik som är bra bakgrundsmusik är till exempel filmmusik. Inte vilken filmmusik som helst då, men bra filmmusik. Ett exempel är musiken från Sagan om Ringen. Den tycker jag väldigt mycket om. Den är liksom stillsam, även om den stundtals blir ganska dramatisk.

Annan bra filmmusik är till exempel Pearl Harbor och Titanic. Det finns egentligen massor av bra filmmusik, men jag kan inte räkna upp allt här. Huvudsaken är att den är hyfsat lugn tycker jag. Alltså, den kan vara dramatisk, men den får inte vara poppig eller så. Grease till exempel är visserligen bra filmmusik, men inte om man ska lyssna samtidigt som man jobbar. Det är liksom för glad musik, och dessutom sjunger jag alltid med i låtarna. Instrumental musik fungerar bäst, eller med någon typ av kör som till exempel i Sagan om Ringen. Det är verkligen fantastiskt vacker musik som man bör ta sig tid att lyssna på även utanför filmen.

Musikintresset

Jag vet inte om man kan ärva intressen, men om man kan det så tror jag definitivt att jag har ärvt mitt musikintresse av min morfar. Jag vet i alla fall att jag har blivit påverkad av honom. Ända sedan jag föddes har han spelat musik för mig. Nu finns han tyvärr inte längre, men så länge jag kan minnas har jag alltid associerat morfar med musik. När han inte spelade något instrument eller sjöng så spelade han skivor för mig. Jag tror att en av anledningarna till att jag gillar just barbershop så mycket är att jag har fått höra mycket gammal musik, och det var förstås hos min morfar som jag hörde barbershop för första gången.

Morfar kunde spela en massa instrument, från munspel till nyckelharpa, och han var också en fena på att sjunga. Han uppträde aldrig eller spelade i något band eller så, utan han tyckte helt enkelt bara väldigt mycket om musik och var självlärd på de flesta instrument han kunde spela. Han jobbade som snickare och han byggde faktiskt en egen nyckelharpa. Den har jag nu hängandes på väggen. Jag önskar att jag kunde spela själv, men tyvärr så lärde jag mig aldrig det. Däremot lärde morfar mig en del andra instrument, i alla fall så pass att jag kunde spela hjälpligt. Jag kan till exempel några ackord på gitarren och så är jag ganska bra på munspel.

Jag önskar att jag hade fått mer tid med min morfar. Att få dela mitt musikintresse med honom som vuxen hade varit helt fantastiskt. Han skulle ha varit en perfekt medlem i min barbershopgrupp (som alltså inte finns än, men som jag hoppas kommer att finnas en vacker dag). Nu får jag helt enkelt göra mitt bästa för att föra vidare mitt musikintresse till mina barn och öppna upp musikens fantastiska värld för dem. 

Robotklippare eller åkgräsklippare?

Jag älskar vår stora gräsmatta. Det är väldigt roligt att barnen har en stor yta att leka på, men en sak som inte är så roligt med att ha en stor gräsmatta är att klippa den. I vårt förra hus hade vi en mycket mindre gård, så där gick det väl an även om det kanske inte var det roligaste man kunde syssla med. Men nu tar det så lång tid att klippa, och jag har därför funderat lite fram och tillbaka på vad jag kan göra för att underlätta gräsklippningen. En sak skulle ju kunna vara att skaffa en robotgräsklippare. Då skulle man nästan inte behöva bry sig om klippningen alls. Jag hittade den här länken som hade ganska många bra tips: http://www.expressen.se/leva-och-bo/tradgard/gras/allt-du-behover-veta-om-robotgrasklippare/

Det där med att man kunde köpa robotgräsklippare som larmar när den kommer utanför sitt område, alltså om någon försöker stjäla den, verkar ju väldigt bra. Eller att man inte kan använda den utan en pinkod och att man kan skicka ett sms till den och få gps-koordinaterna. Jag kan tänka mig att det stjäls en hel del robotklippare, för man är ju knappast ute och håller koll på den jämt.

robotgräsklippare

Så en robotklippare vore som sagt ett alternativ, men det som talar emot den lite är att även om det inte är något jobb med själva klippningen så är det ju ändå lite man måste göra. Som att hålla gräsmattan fri från leksaker (och annat som kan skada klipparen eller som gör att den inte kommer fram), och när det åskar så måste man koppla bort saker för att det inte ska bli höga spänningar i linan om blixten slår ner i närheten. Och dessutom ska klipparen inte klippa varje dag eftersom gräsmattan måste få vila ibland, så det är liksom ändå en hel del att hålla koll på. Jag tror också att klipparen skulle vara i vägen eller riskera att skadas om grabbarna till exempel sparkar boll på gården.

Alternativ två är en åkgräsklippare. Det vore bra på så sätt att det går snabbt och smidigt att klippa gräset (och så är det ju lite roligt också). Nackdelen där är väl att de är dyrare och det krävs att man har plats att förvara den på ett bra sätt. Jag tar gärna emot tips eller erfarenheter från er läsare om det kanske är någon här som har varit i valet och kvalet mellan robotgräsklippare och åkgräsklippare!

Mer än bara historielärare

anställningsavtalSom lärare ser jag på mig själv inte bara som en som lär ut själva ämnet historia utan också lite som en mentor. Jag vill inte vara den som gör mina lektioner och struntar i vad som händer mellan dem. Jag bryr mig inte bara om vad mina elever lär sig om historia utan också vad de lär sig om livet. Det låter kanske lite fånigt, men jag är helt enkelt engagerad i mina elever och jag bryr mig om dem. Vissa elever kommer självmant till mig med frågor och funderingar, andra får jag kämpa lite mer för att nå fram till. Jag tycker att det är viktigt att försöka hjälpa även de som inte vill ha någon hjälp. Det är viktigt att det finns vuxna runt om som bryr sig. För även om de går på gymnasiet så är de ju långt ifrån vuxna, och vissa elever har kanske inte så många vuxna att vända sig till hemma.

Nu låter det som att jag försöker vara någon slags psykolog, men så är det inte. Jag menar bara att det är viktigt att finnas där och lära ut även när det inte gäller just historia. Som till exempel när det är dags för sommarlov så pratar jag lite med eleverna om sommarjobb, varför det är viktigt och att det inte bara är viktigt att ha ett utan också att man blir behandlad rätt på sitt sommarjobb. Att man har ett anställningsavtal till exempel, så att man inte blir utnyttjad eller lurad på något sätt bara för att man är ung och oerfaren. Jag har förresten ett tips om man söker mallar för anställningsavtal, på Blinfo.se hittar man det och en massa andra mallar som kan vara bra att ha!

Vem är jag?

magnusJag har ju mest skrivit om musik hittills, så jag tänkte att jag skulle ta och presentera mig själv lite närmare. Jag heter alltså Magnus och jag bor i Örebro tillsammans med min fru Karin och våra tre barn Simon, Nils och Miranda. Vi har ganska nyligen flyttat till ett större hus då vi växte ur det förra när Miranda, som är yngst, blev stor nog att behöva ett eget rum. Så just nu är det ganska mycket att göra med huset då det har en del renoveringsbehov. Det är mest invändigt och det är inget som är akut, utan det är mest bara att vi vill uppdatera inredningen lite om man säger så. Så vi tar det i den takt det blir helt enkelt. Det är inte helt lätt att både jobba, vara trebarnsföräldrar, renovera och dessutom få en stund över att pusta ut lite.

Ja, vad kan man säga mer om mig då? Jo, just det, jag kanske ska berätta vad jag jobbar som också. Jag är historielärare och ägnar mina dagar åt att lära gymnasieelever om historien. Det är ett trevligt yrke tycker jag. Visst kunde väl lönen ha fått vara lite högre, men för mig är det viktigast att jag får hålla på med något som jag tycker om. Jag gillar att jobba med ungdomar och jag gillar historia, så valet var inte speciellt svårt. Det var helt enkelt historielärare jag ville bli, och det blev jag också. Jag har jobbat med lite yngre barn också, men det är med gymnasieeleverna jag trivs bäst.

När jag inte jobbar, fixar med huset, umgås med familjen eller lyssnar på barbershop så gillar jag att spela golf, fiska, baka, laga mat, träna… Ja, lite allt möjligt faktiskt. Jag har väldigt många intressen, det är mest tiden som inte räcker till!

Välkommen till min nya blogg!

Varmt välkommen till det första inlägget i min nya blogg. Jag heter Magnus och den här bloggen kommer att handla om musik. Det är nämligen så att jag är ett stort fan av genren barbershop, och som en liten hyllning till min favoritgrupp SALT (som tyvärr inte är aktiva längre) så har jag döpt den här bloggen efter dem. Om du inte har koll på SALT eller på barbershop så rekommenderar jag dig att läsa texten som jag har döpt till ”Om Magnus blogg” där det står lite mer om gruppen och om genren.

Min blogg kommer alltså att handla om musik och framförallt om barbershop, men det blir också lite mer personliga inlägg om mig, mina andra intressen, familjen och annat som jag vill skriva om. Ni kan med andra ord förvänta er lite blandade ämnen, men fokus kommer som sagt att ligga på musik. Ja, vad ska man säga mer? Jag vet inte riktigt vad som är roligt att få veta så här i första inlägget. Ni får gärna kommentera det jag skriver, och fråga om det är något ni undrar över. Kom gärna med förslag på vad jag ska skriva om ifall ni känner att det är något ämne som jag skriver om som ni skulle vilja läsa mer om.

Jag vill också passa på att lägga ut en efterlysning. Det är nämligen så att jag gärna skulle vilja starta upp en barbershopgrupp, så om du bor i närheten av Örebro och vill sjunga barbershop så får du gärna höra av dig till mig på magnus@saltonstage.se så kanske vi kan styra upp något kul!